Ode till en Pad Thai
Ja det stämmer. Pad Thai. Den i mina ögon i särklass godaste föda man kan ha det stora privilegiet att få stoppa i sin hungriga mun. Här behövs inga fisförnäma beskrivningar, man känner inga nyanser av vårgräs, torv eller nylagd parkett, det är bara rakt igenom skitgott.
Här följer ett kort stycke poesi tillägnat mitt livs stora kärlek;
O, pad thai, din ljuvliga ljuvlighet är som en sång för min suktande tunga, din saftiga saftighet som en smekning för min törstande själ.
O, pad thai, dina nudlars nudlighet går ej att överträffa, dina krispiga grönsakers krispiga grönsakshet hade tillfredsställt den kräsnaste säl.
O, pad thai, om du ändå aldrig så snabbt från min tallrik försvinna, att jag för alltid kunde äta dig, en evig lycka jag skulle vinna.
O, pad thai, om du ändå voro en kvinna, så jag kunde älska dig, lägra dig, och sätta dina barn till världen.
Då skulle jag inre frid skulle kunna finna.
O, pad thai, du är den enda för mig.
Som ni kanske har gissat så är jag hungrig. Jag sitter här på jobbet och glömde äta frukost, glömde ta med mig lunch, och det enda som jag stoppat i mig idag är skandinaviens minsta päron. Jag skojar inte, jag har sett körsbär som är större än det päronet. Hade det varit en smula mindre hade det skapats en singularitet vilket rivit upp ett svart hål i rum-tidsväven som slukat mig och hela kontoret. Ironiskt, med tanke på att det var jag som var hungrig.
Hur som helst, hade tyvärr inget av substans att skriva om idag heller. Eller jo, det har jag nog, men jag väljer att skita i det för denna gången. Nästa gång ska jag försöka skriva om något ballt och engagerande. Jag lovar.
Puss i ljumsken.
Här följer ett kort stycke poesi tillägnat mitt livs stora kärlek;
O, pad thai, din ljuvliga ljuvlighet är som en sång för min suktande tunga, din saftiga saftighet som en smekning för min törstande själ.
O, pad thai, dina nudlars nudlighet går ej att överträffa, dina krispiga grönsakers krispiga grönsakshet hade tillfredsställt den kräsnaste säl.
O, pad thai, om du ändå aldrig så snabbt från min tallrik försvinna, att jag för alltid kunde äta dig, en evig lycka jag skulle vinna.
O, pad thai, om du ändå voro en kvinna, så jag kunde älska dig, lägra dig, och sätta dina barn till världen.
Då skulle jag inre frid skulle kunna finna.
O, pad thai, du är den enda för mig.
Som ni kanske har gissat så är jag hungrig. Jag sitter här på jobbet och glömde äta frukost, glömde ta med mig lunch, och det enda som jag stoppat i mig idag är skandinaviens minsta päron. Jag skojar inte, jag har sett körsbär som är större än det päronet. Hade det varit en smula mindre hade det skapats en singularitet vilket rivit upp ett svart hål i rum-tidsväven som slukat mig och hela kontoret. Ironiskt, med tanke på att det var jag som var hungrig.
Hur som helst, hade tyvärr inget av substans att skriva om idag heller. Eller jo, det har jag nog, men jag väljer att skita i det för denna gången. Nästa gång ska jag försöka skriva om något ballt och engagerande. Jag lovar.
Puss i ljumsken.
Kommentarer
Postat av: :)
Fantastisk poesi Sandos
Postat av: Caroline
Det var precis det jag åt på jobbet idag och vet du vad jag kan beställa det varje dag på jobbet för jag får det gratis mums haha! Nä men tycker faktiskt synd om dig =/ men var bara tvungen att retas lite =P.
Trackback
